Fredagen den trettonde. Det säger allt, inte sant?
1. Jag kommer hem från jobbet och relaxar, vad får jag se då? JO, lillasyster Amanda ligger och kladdar med tuschpenna på min matta. Bra.
2. Sedan ringer Majsan (pojkvännens mor, svärmor) om att mitt hjärta ligger på akuten med förmodat brutet ben.
3. Jag tillbringar ängsliga timmar åt att vara just, ängslig. Orolig såklart. Fick reda på att han brutit ankeln. Så han blir orörlig i 8 veckor...
4. Tänkte duscha, inget varmvatten.
...5. Jag och älsklingen firar två år tillsammans på måndag och jag kan inte åka ner te Kalmar, vi hade väl ändå inte kunnat göra så mycket ändå, men att bara vara i hans närhet får mitt hjärta att börja blöda och blodet att sjuda.

Nu ska jag försöka duscha igen. Mamma fixade pannan.

HEJDÅ!

(JA, jag är en jävla bitterfitta idag! LIVE WITH IT)

Hej.