Som jag så länge har tjatat och upprepat om är det snart mönstring.
Okej, här på bloggen har jag inte sagt så mycket om saken.
Hur som haver, mönstringen närmar sig med stormsteg.
     Nyss var det två veckor till mönstringen. Sedan var det en vecka.
Nu helt pluselig är det endast tre dagar som kvarstår, gissa om nervositeten
har börjat darra i mina vener. GUDARS! Känner ju inte en ända kotte.
Första tågresan mot Kristianstad lär gå bra, men när jag kommer
till bytet, då lär det gå åt pipsvängen. Det kan jag nästa lova.
Jag kommer hoppa på ett tåg mot Haparanda eller Åmål eller något.
Shit.

Från det ena till det andra.
Jag har länsat mina ben på den mäktiga och storvuxna regnskog
de bestod av. Till en början tyckte jag att vaxning lät mest effektivt.
Dock även mest smärtsam. Ack och ve, vaxningen gick inte.
Som tur var hade mor min rakgel och rakhyvlar. Det gick susen!
Susen till tusen!

Nu ska jag förbereda mig för sängen tror jag. Lillkissen tar jag med mig.
Psyket måste lugna ner
sig. Mentaliteten och kreativiteten ska få flöda fritt inatt. Jag vill drömma.
Jag vill drömma. Jag vill drömma.

Lilleman och hans alltid så sura anlete ↑↑